mormor
2014-08-24 @ 22:35:05
jag saknar dig.
trots allt
2014-08-21 @ 07:51:00
Ja, trots allt som händer och har hänt de senaste 1,5 året så har jag ett riktigt bra liv. Och jag älskar det.
Livet alltså.
kärlek.
2013-11-12 @ 13:54:11
Kärlek kommer i många olika storlekar och olika format.
Kärleken till sin familj, kärleken till sina vänner, släktingar, djur, prylar. You name it.
Men de är alla olika. Precis lika olika som alla personligheter man kan älska, är alla olika kärlekar till dem. Därför är det så svårt att förklara en kärlek till någon.
För, även om vi alla älskar någon eller något, så är det på olika sätt för varje person.
Orden "jag älskar dig" är iallafall för mig, väldigt starka ord. En del säger dem knappt till någon alls, andra säger dem till en person de känt i en dag. Jag säger dem till dem personer jag känner att det stämmer in på, dem människor jag känner har förtjänat min respekt och kärlek.
Men jag dömer ingen av de människor som gör något av det andra. Det är ju trots allt något som alla ser olika på. Alla kan inte ha samma värderingar, samma tycke och tanke om allting. För tänk så tråkig världen skulle vara då?
Men jag dömer ingen av de människor som gör något av det andra. Det är ju trots allt något som alla ser olika på. Alla kan inte ha samma värderingar, samma tycke och tanke om allting. För tänk så tråkig världen skulle vara då?
Jag är så stolt och glad över alla fina människor jag har omkring mig, alla människor som ju faktiskt på ett eller annat sätt har format mig, gjort mig till den jag är idag. Även om jag i grund och botten är samma lilla tjej som jag var när jag var 8, så är det ändå många saker som jag tänker eller gör, som jag aldrig skulle gjort när jag var liten. Och det är väl just också för att alla människor vi träffar påverkar oss. Ibland negativt och ibland positivt.
Om det så bara är en person som går förbi dig och ger dig världens leende, så påverkar ju även detta dig. Det är svårt att undgå att le tillbaka, och när du ler så blir du ändå lite glad inombords, även om hela dagen i allmänhet kanske är en riktig skitdag.
Pratade med min mormor i telefon i förrigår, och när vi lagt på så insåg jag hur lyckligt lottad jag verkligen är. Och detta inlägg tillägnar jag alla dem nära och kära i min närhet. Ibland är jag dålig på att uttrycka det, och därför tänker jag skriva ner det här.
Det är inte alla människor som kan säga att de har en familj som ställer upp för en i vått och i torrt.
Mina fina, underbara föräldrar som alltid vill ge mig och min lillebror det allra bästa. Jag minns att min pappa sa till mig en gång "jag hade inte alla möjligheter när jag var liten, och jag bestämde mig för att när jag får barn, så ska mina barn ha alla möjligheter i världen." Och just detta har de båda gett mig, både mamma och pappa. Det är inte många personer jag vet som verkligen kan prata om allt med både sin mamma och sin pappa. Men det kan jag.
Lillebror, för det mesta är du en jävla pain in the ass, men vi har allt en speciell relation du och jag. Ibland önskar jag bara att jag kunde banka in lite vett i huvudet på dig, men det kommer väl en dag det med. Du är underbar, och jag önskar du kunde se dig själv genom mina ögon. <3
Mamma, min fina mamma. Som vi har bråkat. Men oftast bråkar vi så väggarna skakar, och fem minuter efter är vi lika goda vänner igen.
Och pappa, min alldeles egna Tarzan. Tror vi har bråkat två gånger under alla åren jag har levt, and that's it.
Det är just här jag menar att det är svårt att förklara det här med hur mycket man älskar någon. Hur ska jag någonsin kunna sätta ord på hur mycket alla saker mina föräldrar gjort för mig, faktiskt betyder för mig? För det finns inga ord i denna värld som kan beskriva min kärlek till mina föräldrar. Det är tack vare dem jag ens kan sitta här och skriva detta idag. Det är tack vare deras hjälp och stöd som jag har kunnat komma så långt som jag har gjort. Om jag någon gång skulle säga till någon att de är min värld, så är det mina föräldrar och de barn jag förhoppningsvis en dag kommer få. Djupare än så kan jag inte förklara det.
Sen har vi min fina mormor. Det finns heller inga ord som kan förklara min kärlek till henne. Alla somrar jag har spenderat tillsammans med henne som liten, under hela min uppväxt har hon varit min bästa vän. Hon har lärt mig så mycket som ingen annan kunnat, och visat mig så mycket som jag alltid kommer ha nytta av i livet. Så mycket kärlek, och världens största hjärta. Det finns ingen annan, ingen som är som min mormor. Och som jag sa till henne, så längtar jag till den dagen kommer då jag får mina egna barn, för jag är helt hundra på att de kommer älska henne lika mycket som jag gör!
Faster, farbror, kusiner. Ina, Lars-Gunnar, Kajsa, Wilmer & Frida. Var ska jag börja?
Faster, ... om 4 dagar har det gått ett halvår sedan du lämnade oss. Kan du förstå det? 6 JÄVLA MÅNADER. Och en del av mig väntar sig fortfarande att du ska komma in i köket i Östra Ljungby med världens leende och lycka. Alltid så glad. Alltid så välkomnande. Men du ska veta en sak, där uppe där du sitter.. Vi tar hand om varandra. Jag vet att du aldrig var rädd för att det skulle gå åt det andra hållet, men jag lovar dig att jag kommer försöka allt jag kan att ta hand om dina barn, mina underbara kusiner. Och sen har de ju trots allt världens starkaste pappa. Han är, precis som du, en människa med ett så stort hjärta att det logiskt sett inte borde få plats i bröstkorgen.
Faster, ... om 4 dagar har det gått ett halvår sedan du lämnade oss. Kan du förstå det? 6 JÄVLA MÅNADER. Och en del av mig väntar sig fortfarande att du ska komma in i köket i Östra Ljungby med världens leende och lycka. Alltid så glad. Alltid så välkomnande. Men du ska veta en sak, där uppe där du sitter.. Vi tar hand om varandra. Jag vet att du aldrig var rädd för att det skulle gå åt det andra hållet, men jag lovar dig att jag kommer försöka allt jag kan att ta hand om dina barn, mina underbara kusiner. Och sen har de ju trots allt världens starkaste pappa. Han är, precis som du, en människa med ett så stort hjärta att det logiskt sett inte borde få plats i bröstkorgen.
Ni två tillsammans har fått tre helt underbara barn, och tack vare er fick jag världens finaste kusiner. De har verkligen tagit efter er, och jag är så STOLT över dem alla tre. Och det vet jag att du också är. De kommer alla tre att komma långt, riktigt långt. Och jag älskar er, alla 5. <3
Robin.. Var ska jag börja? Jag vågar knappt börja för jag vet att jag inte kommer kunna sluta. Det finns så mycket jag älskar med dig, och säkert minst lika många saker som retar mig. Okej, nu ljög jag. Det är nog fler saker med dig som retar mig faktiskt....
NÄÄÄÄ, du är min prins, min framtid och pappan till mina framtida barn. Du är den första jag någonsin på riktigt har kunnat se en framtid med, där jag kan föreställa mig hur det kommer se ut om några år. Och jag älskar det!
NÄÄÄÄ, du är min prins, min framtid och pappan till mina framtida barn. Du är den första jag någonsin på riktigt har kunnat se en framtid med, där jag kan föreställa mig hur det kommer se ut om några år. Och jag älskar det!
Ibland tänker jag tillbaka på hur vi träffades.. Egentligen var nog alla odds emot oss, vem kunde tro på riktigt att vi skulle sitta där vi är idag? Många av våra vänner påstår att de sett det redan från första början, att trots att vi inte tyckt det själva så har de sett att det kommer bli vi en dag.
Men aldrig kunde jag väl tro att vi två skulle passa ihop? Vi var ju så olika. Som från två helt olika världar..
Men aldrig kunde jag väl tro att vi två skulle passa ihop? Vi var ju så olika. Som från två helt olika världar..
Men kanske är det just det som gör att vi passar så bra ihop. Och i många saker är vi så mycket mer lika än vad vi kunde trott. Jag älskar dig, och jag tror inte att jag någonsin kommer kunna få dig att förstå hur mycket jag faktiskt älskar dig. I've found my happy ever after. <3
Det är inte heller alla som kan säga att de har de där äkta vännerna. Vänner som de vet till 110% att de alltid finns där. Idag är det väldigt många som säger "du är min bästa vän." utan att verkligen veta vad de där orden betyder. Jag har en handfull riktiga vänner. Och jag har en person som jag vet att jag aldrig kommer att förlora. Min syster.
Jag kallar inte Josefin för min syster för att jag tycker det låter bra, eller för att vän inte räcker. Jag kallar henne för min syster för att hon är det. Punkt slut. Vi bråkar som systrar, vi tänker som systrar, vi skrattar som systrar, vi delar som systrar. Och vi har båda två inte bara ett par föräldrar, utan två.
Det finns ingen som har funnits där för mig så mycket som hon har. Det finns ingen annan som har gjort mig så ledsen eller arg som hon har. Inte heller någon som har gjort mig så glad som hon. Vi har varit med om så många saker som skulle få vilken vänskap som helst att bryta. Även detta är en anledning att inte kalla henne för en vän. Det är ett systerskap.
Jag älskar dig, en miljon varv runt jorden och sen tillbaka igen. Systrar för alltid, som det så fint står i våra halsband.
Petra. Var ska jag börja med dig då? Du är den mest sjuka, underbara, härligaste människan jag känner. Jag älskar att skämta och skratta med de andra, men med dig... Det finns inga ord för vad vi kan hitta på! Även du och jag har varit med om så mycket tillsammans att vi logiskt sett kanske inte borde vara vänner idag. Men du är en sån där person som jag alltid vet att jag har. Ibland kanske vi båda tar det lite grann för givet, men vi vet också att vi inte behöver prata varje dag för att vi ska kunna kalla oss vänner. Jag har så många minnen med dig, och nästan vartenda ett av dem får mig att gapflabba. Jag tror inte det varit en enda gång när jag umgås med dig, som vi inte har vikt oss och dubbla på golvet och skrattat så vi nästan kissat på oss. Aedt, Betd, Cedt..... Remeber? :D haha. Åh. Nu inser jag hur mycket jag verkligen saknar dig, och snart är det dags för oss att skita i den där jävla stressen och ta lite tid för varandra. JAG ÄLSKAR DIG!
Anya, lilla Anya. Vi har också varit med om en hel del tillsammans, och trots det står vi här idag, starkare än någonsin. Men det är ju trots allt det man kallar äkta vänskap, right?
Jag vet att om jag skulle ringa dig mitt i natten för att något var fel, så hade du varit hos mig inom tio minuter (mjaa, det tar kanske lite längre tid än det att köra från Ekeby, men ni förstår principen!)
Jag vet att om jag skulle ringa dig mitt i natten för att något var fel, så hade du varit hos mig inom tio minuter (mjaa, det tar kanske lite längre tid än det att köra från Ekeby, men ni förstår principen!)
Jag kan skratta med dig, jag kan gråta med dig, jag kan bråka med dig och lika snabbt bli vän med dig igen. Den som visste alla gånger vi har bråkat och hamnat i gräl med varandra över småsaker egentligen.. Men åh vad jag älskar dig. "Forever you, forever me, forever us."
Rebecka.. Du bara föll från ingenstans rakt in i mitt hjärta. Aldrig kunde jag tro att jag skulle få ännu en så underbar vän, genom att bli tillsammans med Robin. Men åh vad jag är glad för det. Jag älskar alla våra samtal från ingenstans som alla varar i mer än 30 minuter. Jag tror nästan det är omöjligt för oss att lägga på telefonen om det inte gått mer än så, eller? ;) haha. Jag har sagt det innan, men jag säger det igen. Jag är så glad för att du trilla in i mitt liv. Du är som en liten (ehm, stor) solstråle som bara lyser upp allting. Anledningen till att jag ändrade mig till stor var för att jag insåg att ingenting med dig är litet. Ditt hjärta, ditt skratt, din ärlighet, din kärlek och din utstrålning. Man kan inte vara i närheten av dig och samtidigt vara ledsen. Det går bara inte. Du kan få de mest gråa dagar att bli mycket finare. Du är en helt underbar person, och jag älskar dig, SÅÅÅ mycket. Finaste, bästaste, underbaraste becks! <3
Shit... Det här blev myyyyyycket längre än jag trodde det skulle bli från början. Men när jag väl börjar skriva så kan jag inte sluta.
Det finns såklart fler människor i min närhet som jag älskar miljoner gånger om, men skulle jag skriva ett stycke om er allihop så skulle det här nog inte ta slut på ett bra tag. Men jag vet att ni vet vilka ni är. Och som sagt, jag älskar er också.
Det finns såklart fler människor i min närhet som jag älskar miljoner gånger om, men skulle jag skriva ett stycke om er allihop så skulle det här nog inte ta slut på ett bra tag. Men jag vet att ni vet vilka ni är. Och som sagt, jag älskar er också.
Tanken med detta inlägget var egentligen från början bara att skriva lite allmänt om vad kärlek är för mig. Men som vanligt kan jag inte hålla ett så stort ämne till ett kort inlägg haha.
Tvekar ju förvisso på att det är speciellt många som läst igenom allt, men det spelar ju mindre roll. Skriver det här trots allt för mig själv.
Tvekar ju förvisso på att det är speciellt många som läst igenom allt, men det spelar ju mindre roll. Skriver det här trots allt för mig själv.
Ta aldrig dina nära och kära för givet. En dag kan det vara försent på riktigt och inget ni gör kan vrida tillbaka tiden. Berätta hur ni känner. Om det så bara är att en person gör er glad, BERÄTTA DET. Jag har på senare tid fått höra av många hur glada de blivit av det allra minsta.
Så om inte för er egen skull, säg något snällt för att göra någon annans dag kanske iallafall lite bättre.
Ciao!
shut up or go home
2013-10-18 @ 09:49:00
Jag skrev precis ett väldigt argt inlägg. Ett väldigt kränkande inlägg, som jag så gärna hade velat publicera. Men just för det var så kränkande så var jag tvungen att ta bort det. Vinner ingenting på det och jag hade bara ångrat mig sen.
Men for the record. Om det är någon mer som tycker att jag borde ändra på den jag är, som tycker att jag helt plötsligt, från INGENSTANS ska kunna läsa av att ni, efter flera års vänskap, helt plötsligt inte tycker att vår vänskap är okej. Ja, då kan ni helt enkelt bara stoppa upp huvudet någonstans dit ljuset aldrig kommer och lämna mig ifred, okej? :)
Det finns folk som älskar mig för den jag är, mina bästa vänner är just mina bästa vänner, för att jag är den jag är. Så om jag inte passar så kan du rent ut sagt dra åt helvete, för då är du ingen som passar mig heller.
Nu fick jag återigen radera det jag skrivit för att jag blev en liten smula för arg. Så det är kanske dags att avsluta detta redan nu, innan det går för långt.
stora planer!
2013-08-16 @ 06:20:25
Mycket har hänt på mycket kort tid. Idag är det 3 månader sedan världens bästa faster lämnade oss. Fattar ni, 3 MÅNADER?! Jag börjar sakta förstå att jag faktiskt inte kommer träffa henne igen.. Det vill inte riktigt komma in i huvudet. Åh, vad jag saknar dig! :'( <3
Jag har känt ett tag att jag måste komma iväg en lite längre tid, vara borta från all stress här hemma och kunna fokusera på något annat ett tag. Äntligen är planerna igång och jag är så hypad!! Vill inte jinxa något så mer kommer när det verkligen satt igång på riktigt. :)
Fredag, sista skoldagen för veckan. Prov och mikrobiologi står på schemat och efteråt får jag äntligen träffa syster och bästis, som jag saknat så mycket! Dags för frukost och sen sätta mig på tåget. Hoppasni får en bra dag! Jag ska försöka att inte tänka så mycket...
Ciao!
.
2013-07-04 @ 22:00:30
Någon som känner igen den där känslan när man verkligen behöver prata om något, men man känner att det inte finns någon man kan prata om det med?
Jag hatar den. Den förföljer mig.
Jobbigt.
2013-05-29 @ 18:13:01
Igår gick jag hem från skolan efter halva dagen. Igår var en sån dag. En sån dag jag har sluppit väldigt länge nu. En dag full med tårar bakom ögonlocken, smärta i bröstet, tungt att andas & svårt att le. Igår var ångesten tillbaka på besök..
När jag kom hem så sysselsatte jag mig med att fixa & möblera om i lägenheten. Det höll iallafall tankarna borta och ångesten var inte lika stor. Anya kom också på besök någon timme vilket även det hjälpte litegrann. Men fortfarande idag sitter ångesten kvar som en dov påminnelse.
Nu är det bara en dag kvar & sen är det begravning. Fredagen kommer bli en sjukt jobbig dag. Jag hoppas att vi kan försöka le lite åt minnena även då, det hade Ina velat. Det kommer vara den jobbigaste dagen på många år.
Jag hoppas du har det bättre där du är nu. Jag älskar dig.
Fuck cancer.
2013-05-26 @ 09:05:00
Jag har velat skriva kommande inlägg länge, men jag har inte klarat av det. Efter mina mardrömmar i natt är det nog dags att få ur mig allt. Och att skriva har alltid varit mitt sätt att prata om saker. Huvudet har varit helt tomt i över en vecka nu, jag är trött hela dagarna och känner mig tom inombords. En av mina 4 hjältar gick bort torsdagen den 16 maj. Min pappa förlorade sin bästa vän, sin syster. Mina vackra, fina, underbara kusiner såg sin mamma somna in. Min farbror förlorade sitt livs kärlek, dessutom på sin födelsedag. Mamma förlorade sin svägerska, också här en av hennes absolut bästa vänner. Jag & min lillebror förlorade vår faster och flera andra förlorade en person som hade en stor del i deras hjärta. Finns det ingen rättvisa? är orden som hela tiden repeteras.
Klockan 06.09 på morgonen på torsdagen ringde min telefon. Två dagar tidigare hade pappa berättat att Ina var sjuk. Att det var allvarligt. Jag visste ju varför mamma ringde. Men jag kunde inte själv säga orden högt. Så fort mamma berättade det jag minst av allt ville höra, brast det. Jag grät så jag skakade. Min fina, underbara älskade Robin drog mig tätt intill sig och bara kramade mig tills jag kände att jag knappt kunde andas. Det var overkligt. Jag skulle ut till ÖL-by och träffa min faster, som inte längre var min faster. Hela dagen var så känsloladdad. Precis som Ina hade velat så kunde vi mellan tårarna skratta hysteriskt åt alla våra minnen.
Jag vet inte hur jag skulle klarat mig om jag inte haft Robin, min familj och mina underbara vänner. Speciellt Robin har varit ett helt underbart stöd denna tiden. Precis som han varit alltid när något hänt. Min pappa är så stark. Det märks att han är Inas bror. Han hjälper farbror med allt som är alldeles för jobbigt. Trots att det gör ont, så vet jag att det här är en del av hans sätt att bearbeta lite. Pappa har mamma vid sin sida. Min fina mamma. Som jag älskar er två. Världens bästa föräldrar!
Det går egentligen inte att förklara med ord hur mycket plats Ina hade i allas våra hjärtan. Det var en kvinna jag såg upp till. Som jag skrev var hon en av mina 4 hjältar. Mamma, pappa, mormor & Ina. Nu är en fjärdedel inte längre med oss. En person jag alltid sett upp till. En person med så mycket styrka och glädje att det skulle räcka till ett helt fotbollslag. Alltid ett leende på läpparna. Tillochmed när hon var sjukast, försökte hon alltid klämma fram ett leende när man kom in och hälsade på henne. Sjukdomen fick henne tillslut. Jag hatar cancer.
Nu har jag kvar alla minnen. Allt vi gjorde när vi var små, alla somrar jag spenderade där ute en vecka hit och en vecka dit. Alla kalas, alla fester, tysklandsresor, Karlskrona... Fina faster. Jag ställer samma fråga som så många andra. Varför du? Du kämpade med detta i tre år. Men nu behöver du inte kämpa mer. Nu behöver du inte ha ont.
Det hugger ännu mer i hjärtat när jag tänker på mina älskade kusiner. De finaste i världen. Mina underbara trillingar. Jag önskar varje dag att det fanns något jag kunde göra. Men vid ett sånt här tillfälle finns det inte mycket att göra.
Den här sidan av vår släkt har inte direkt varit perfekt de senaste åren. (eller kanske aldrig riktigt egentligen.) Det har varit så mycket bråk och svek så jag vet inte var jag ska ta vägen med allt. Men Ina har alltid varit den enda som varit vän med alla, inte bråkat med någon. Ina och pappa är nog de enda syskon jag någonsin hört talas om som ALDRIG bråkat. Under hela deras uppväxt har Ina varit pappas bästa vän.
På fredag ska jag säga hejdå ännu en gång. En sista gång. Men det här är helt overkligt. Det var tillräckligt jobbigt en gång. Måste vi säga hejdå igen? Kan du inte bara komma in genom dörren med ditt vacka leende som alltid, med alla dina smeknamn och dina varma kramar?
Jag vet inte riktigt hur jag ska avsluta det här. Så jag tror det får bli med en låt som gått om och om igen i huvudet sedan jag vaknat.
Vila i frid. Minnet av dig lever kvar i måånga år, och jag tvekar inte på att du ser oss där du är nu. Jag tvekar heller inte på att du kommer fortsätta ha en påverkan på oss även nu. Dessutom tvekar jag inte på att vi en dag ses igen.
Vila i frid. Minnet av dig lever kvar i måånga år, och jag tvekar inte på att du ser oss där du är nu. Jag tvekar heller inte på att du kommer fortsätta ha en påverkan på oss även nu. Dessutom tvekar jag inte på att vi en dag ses igen.
And now when all is done
There is nothing to say
You have gone and so effortlessly
Tell them I was happyThere is nothing to say
You have gone and so effortlessly
And my heart is broken
All my scars are open
Tell them what I hoped would be
Impossible, impossible
Impossible, impossible
Ont i mina fötter!
2012-12-21 @ 23:18:07
Precis slutat (mja, en timme sedan visserligen) jobba! 9.45-22.15. 12,5 h. Det gör ont i fötterna vill jag lova, men fasen vad kul det är! Trivs riktigt bra med dem andra som jobbar där också, så härligt gäng allihop :)
Sitter nu på tåget på väg till Landskrona av alla hålor ;) ska på hejdå-fest för Rebecka som ska åka till Thailand med Niklas. De där jävlarna ;) packa ner mig med!
Somnar dock snart känner jag så blir nog ingen långvarig kväll för min del haha.
Aja, ciao!
Min omgivning
2012-12-11 @ 23:27:27
Varning för ett inlägg fullproppat med känslor & kärlek.
Har fått väldigt många kärleksförklaringar från vänner, familj & pojkvän på senare tid och jag inser verkligen hur lyckligt lottad jag är. Jag har allt!
Min släkt är uppdelad på två i princip - där är den delen som gång på gång sviker en, ljuger, spelar spel och helt enkelt inte lärt sig hur man beter sig som människor verkar det som. Tack vare dessa människor uppskattar jag den andra delen hundra gånger mer. (Även om det är svårt att tro att jag hade uppskattat dem mindre utan den andra delen.)
Sen är det då den andra delen av släkten. Där man varje gång man ses verkligen är som en familj. Kärlek utstrålas överallt och man ställer upp för varandra i vått & torrt. Även om man knappt träffar vissa ens en gång om året, så vet alla var man har varann.
Självklart står man vissa närmare än andra, men jag älskar ändå allihop oändligt mycket.
Jag har en familj som jag älskar över allt annat. Skulle inte byta ut den mot något eller någon annan i världen och jag är sååå glad att just mina föräldrar är mina föräldrar. Min lillebror må vara jobbigt ibland, precis som alla syskon, men jag älskar honom lika mycket för det. Till min familj hör även syster, pojkvän & bästis.
Syster- vet inte var jag hade varit utan henne. Många säger ofta till sina tjejkompisar att "jag älskar dig likamycket som min egen syster" osv. Skillnaden här är att vi har inte varit bara vänner på många år. Vi bråkar som systrar, pratar som systrar, umgås som systrar, retar oss på varandra som systrar. Varför? Finns bara en förklaring och den fick jag skriven i min logg idag. Familj är inte bara genom blod. Det finns ingen annan anledning till allt det här än att Josefin är systern min egen mamma inte födde, men som jag fann när jag behövde henne som mest. Vi är inte "som systrar" - vi ÄR systrar, och jag vet nu att inget kan komma mellan oss, på riktigt. Aj lav jo!
Min pojkvän & sambo- Förstå att jag hittat en kille som har allt! Han får mig att skratta, han tar sig tid att lära känna mig, får mig att må bra och vilja vara den bästa människan jag kan vara. Känner inte att det finns något jag inte kan prata med honom om. Det är så skönt att vara tillsammans med någon som litar på en, & som jag känner att jag litar på tillbaka. Jag skulle kunna fortsätta i en evighet med att berätta hur mycket jag älskar honom, men avslutar med att lägga till ett extra plus - han är ju bara så jäkla snygg ;)
Bästis- Åh. Vad jag är glad att vi hittat varann. På riktigt denna gången. Så många intriger det varit men dem är som bortblåsta. Anya, bästa Anya! Jag blir så glad av dig! Det här är en tjej som sprider glädje vart hon än går (så länge hon inte är sur, då jäklar! :*) Det är så skönt att kunna spendera en hel dag med någon utan att egentligen säga något viktigt till varann. Bara vara och må bra. Vet att hon finns där för mig som jag finns för henne! Kan inte förklara hur glad jag är att vi verkligen är just det vi säger - bästa vänner. Jag älskar dig!!
Utöver dem jag skrivit om redan så har jag världens underbaraste vänner. Nämner inga namn så är inga glömda, som man säger. <3
Jag är så tacksam för alla jag är omringad av idag. Alla borde få ha vänner och människor omkring sig som er.
Tack för att ni alla bara är så bäst. You rock my world!
Ibland vet man varken in eller ut.
2011-06-25 @ 01:34:35
Midsommarafton idag. Eller ja, klockan är ju närmre halv två på natten när jag skriver detta inlägget, så det är väl kanske snarare midsommardagen för tillfället. Hur som helst så spenderar jag min nuvarande tid i soffan. Har jobbat under kvällen, så har inte blivit mycket midsommarfirande för min del. Och just nu undrar jag hur mycket det hade blivit även om jag hade varit ledig. Hade förmodligen suttit hemma hos mina föräldrar och tagit det lugnt. Vem vet?
Anledningen egentligen till att jag ens började fingra på tangentbordet och hamnade här ikväll är för att tankarna som vanligtvis brukar gå att hålla igen, inte är lika lätta att hålla borta just ikväll. Varför vet jag inte, är väl för mycket som hänt den senaste tiden.
Men är det inte alltid det? Känns som att det aldrig är en lugnt stund här, och jag är så trött på det. Det är inte positivt menat när man inte får en lugnt stund, för det är inget jag njuter av. Det här handlar om skitsnack, folk som går bakom ryggen på en, tävlingar om hur mycket man kan såra en annan person. Såna saker. Sånt man gjorde på mellanstadiet.
Nej, knappt då egentligen när jag tänker efter. På mellanstadiet hade man nästan mer klass på det än man har nu. Det går över styr. Och det är patetiskt.
Ibland undrar jag nästan om jag inte borde bli egoistiskt, elak och allmänt blind för hur folk omkring mig mår. Det verkar som att det är de människorna som kommer längst just nu.
Oavsett hur en person beter sig, så finns det alltid folk som ser förbi det. Jag själv är väldigt ofta en sån person. Jag har lätt för att förlåta, ..för lätt. Men ibland måste det finnas gränser.
Jisses vad jag skriver, och jag hade kunnat skriva såå mycket mer, men det finns ingen anledning att gå in på några detaljer.
I grund och botten handlar väl det här inlägget om hur mycket jag önskar att man bara kunde radera vissa personer ibland.
I dagens läge jämför man väldigt mycket med Facebook, och tänk bara hur skönt det hade varit om man kunde använa vissa funktioner där ute i verkliga livet.
Nej, nu börjar jag bli irriterad. Bäst att sluta innan det går för långt.
Känner just nu att det finns två saker som håller mig kvar i Helsingborg - min familj och lägenheten som jag längtar så enormt till. Allt annat är bara en enda jävla röra just nu, som jag gärna hade lämnat bakom mig för gott, alltihop.
-
2010-11-14 @ 22:48:44
There's that moment when you realize you've taken one step too far, and it's all too late. I guess I reached that moment.
ensamt
2010-10-15 @ 22:59:26
Har börjat fundera på varför jag flyttade hemifrån när jag visste att jag skulle bo ensam. Jag mår inte bra av att sitta ensam för mycket. Har blivit alldeles för social för det. Men allting är väl något man måste kämpa för, antar jag. Så det här är väl min kamp mot att bli den jag var innan.
.
2010-10-10 @ 23:04:54
Can we pretend that airplanes in the
night sky are like shooting stars?
I could really use a wish right now.
night sky are like shooting stars?
I could really use a wish right now.
Tankar.
2010-04-22 @ 13:08:28
Varje gång jag loggar in här försöker jag komma på något kul att skriva ner till er, men det når inte riktigt fram till fingrarna. Jag antar att glädjen för att skriva försvann ett tag och har inte hittat vägen tillbaka. Frågan är väl om den någonsin gör det.
Off balance.
2010-02-22 @ 01:30:41
Helt sjukt hur någon kan få en så totalt ur balans. Jag har aldrig varit med om det förr. Det skrämmer mig lite.
Jag är gladare än jag varit på mycket länge, tack vare en viss person. Det är galet hur någon kan få en att må så bra, skratta och känna sig totalt säker i sig själv, bara genom att finnas i närheten. Jag kan säga precis vad som helst, utan att känna att jag blir dömd. Kan vara mig själv rakt igenom - det vill säga totalt störd, fnittrig och galen - utan att vara rädd för att bli illa omtyckt. Jag har saknat det, för det var längesedan jag kände att jag hade fötterna på jorden och inte var någon annanstans hela tiden.
Imorgon blir det jobb och sen träning på kvällen I think. Hoppas jag på iallafall. Det hela beror väl egentligen på om jag kommer ihåg att ta med mig träningsväskan. Annars får jag se vad jag hittar på, men dagarna känns inte fullt så sysslolösa längre. Efter att ha spenderat mer än ett år på att bara ligga inne och glo på film, eller festa är det rätt skönt att göra saker som inte innebär att bara sitta still.
Nu är det nog dags för mig att sova känner jag. Så att jag är pigg till jobb ;D
Godnatt vettja!
Jag är gladare än jag varit på mycket länge, tack vare en viss person. Det är galet hur någon kan få en att må så bra, skratta och känna sig totalt säker i sig själv, bara genom att finnas i närheten. Jag kan säga precis vad som helst, utan att känna att jag blir dömd. Kan vara mig själv rakt igenom - det vill säga totalt störd, fnittrig och galen - utan att vara rädd för att bli illa omtyckt. Jag har saknat det, för det var längesedan jag kände att jag hade fötterna på jorden och inte var någon annanstans hela tiden.
Imorgon blir det jobb och sen träning på kvällen I think. Hoppas jag på iallafall. Det hela beror väl egentligen på om jag kommer ihåg att ta med mig träningsväskan. Annars får jag se vad jag hittar på, men dagarna känns inte fullt så sysslolösa längre. Efter att ha spenderat mer än ett år på att bara ligga inne och glo på film, eller festa är det rätt skönt att göra saker som inte innebär att bara sitta still.
Nu är det nog dags för mig att sova känner jag. Så att jag är pigg till jobb ;D
Godnatt vettja!
We are the world.
2010-02-15 @ 17:18:21
Förmodligen har ni redan hört om det här, men jag bara måste uppmärksamma den.
"We are the world" spelades in för 25 år sedan, och nu har de spelat in den igen. Denna gången för Haiti. Det är galet hur en låt kan väcka så mycket känslor, men den här är underbar. Absolut en av världens finaste låtar.
Jag älskar det faktum att folk går ihop för att hjälpas åt tillsammans.
Dessutom gillar jag det faktum att de har kvar Michaels solo i låten.
Lyssna och njut:
"We are the world" spelades in för 25 år sedan, och nu har de spelat in den igen. Denna gången för Haiti. Det är galet hur en låt kan väcka så mycket känslor, men den här är underbar. Absolut en av världens finaste låtar.
Jag älskar det faktum att folk går ihop för att hjälpas åt tillsammans.
Dessutom gillar jag det faktum att de har kvar Michaels solo i låten.
Lyssna och njut:
Nostalgi.
2010-02-11 @ 13:10:25
Jag satt och letade efter en sak och föll in på mappar med en massa gamla bilder och blev lite nostalgisk. För det första, varför slutade man ta så mycket bilder? Det är kul att ha och kunna gå tillbaka till. Och för det andra, varför var allting så mycket roligare för några år sedan? Allt man kunde göra då och skratta röven av sig samtidigt, fungerar inte längre. Det suger, tycker jag.
Berg- och Dalbana.
2010-02-10 @ 01:19:33
Snacka om att den senaste tiden har varit helt skruvad. Detaljer orkar jag verkligen inte dra upp, men svek, lögner, skratt, tårar, glädje, ensamhet, dödsfall.. När de säger att livet är som en berg- och dalbana ljuger de verkligen inte. Även om det inte varit många uppförsbackar.
Ikväll har jag jobbat. Massa flumm blev det och jag gillar det. Vet inte vad jag ska skriva mer om det egentligen, haha.
Förra helgen var det utgång på fredagen med Jeppe & Krille. På något jävla sätt hamnade vi inne på Harry's, och jag gillade det stället starkt. Var hemma halv 7 på morgonen.
Dagen efter var det fest för Ninnie & Danne. Jag trivs som fisken i vattnet med dessa människor. Kvällen slutade ju som den gjorde till slut, men ärligt talat är jag glad för det. Jag känner ingen saknad direkt, finns inget att sakna.
Sen började jag även prata med en förlorad vän den kvällen, Petra. Ih, lycka. Dagen efter snackade vi på msn och det kändes lika bra som det alltid gjort. Imorgon ska jag träffa henne och en av hennes killkompisar i stan, hon har ju sina idéer den tjejen... Haha! Svarta sopsäckar ftw!
I helgen är det fest och kalas, där jag lär vara nykter, och jobb på söndag.
En liten uppdatering iallafall, hope you're happy. (:
Nu design btw, ser ni inte den så tryck F5.
Det är inte så kul att kämpa för något om man är ensam om det.
Och förresten. Hur fan kan man sjunka så lågt? Jag trodde verkligen på dig, men nu ger jag upp. Skyll dig själv, du har bränt dina chanser. Förstår inte hur jag kan vara så korkad och verkligen vilja tro det bästa om människor. Jag ska sluta bry mig så jävla mycket, vad är meningen liksom?
Ikväll har jag jobbat. Massa flumm blev det och jag gillar det. Vet inte vad jag ska skriva mer om det egentligen, haha.
Förra helgen var det utgång på fredagen med Jeppe & Krille. På något jävla sätt hamnade vi inne på Harry's, och jag gillade det stället starkt. Var hemma halv 7 på morgonen.
Dagen efter var det fest för Ninnie & Danne. Jag trivs som fisken i vattnet med dessa människor. Kvällen slutade ju som den gjorde till slut, men ärligt talat är jag glad för det. Jag känner ingen saknad direkt, finns inget att sakna.
Sen började jag även prata med en förlorad vän den kvällen, Petra. Ih, lycka. Dagen efter snackade vi på msn och det kändes lika bra som det alltid gjort. Imorgon ska jag träffa henne och en av hennes killkompisar i stan, hon har ju sina idéer den tjejen... Haha! Svarta sopsäckar ftw!
I helgen är det fest och kalas, där jag lär vara nykter, och jobb på söndag.
En liten uppdatering iallafall, hope you're happy. (:
Nu design btw, ser ni inte den så tryck F5.
Det är inte så kul att kämpa för något om man är ensam om det.
Och förresten. Hur fan kan man sjunka så lågt? Jag trodde verkligen på dig, men nu ger jag upp. Skyll dig själv, du har bränt dina chanser. Förstår inte hur jag kan vara så korkad och verkligen vilja tro det bästa om människor. Jag ska sluta bry mig så jävla mycket, vad är meningen liksom?
how come?
2010-01-14 @ 13:17:35
Jag har sagt det innan och jag säger det igen, ..jag mår bra, jag är lycklig. Har jobb, familj och underbara vänner. Mitt liv är riktigt bra.
..så varför känns det som att jag går sönder litegrann för varje dag som går?
..så varför känns det som att jag går sönder litegrann för varje dag som går?
