Som vanligt när jag inte känner att jag kan vända mig till någon blir det bloggen jag vänder mig till. Sen om det blir att jag publicerar inlägget eller inte, det återstår att se hur innehållet formar sig efter mina fingrar.
Sitter för mig själv och lyssnar på musik. Det var längesedan jag lyssnade på musik såhär, och bara njöt. Har hållt igång som satan nu den senaste tiden.
Mitt humör är inte att leka med just nu. Jag tåler inget längre, överreagerar och jag vet inte. Jag inser att det finns personer jag helt enkelt inte riktigt klarar av längre. Förhoppningsvis är det bara en period.
Jag känner inte att botten har något slut längre. Jag vet inte hur länge jag kommer falla innan jag hittat något att ta tag i och dra mig upp igen. Jag känner inte att jag vågar lita på någon alls längre.

Jag kämpar varje dag, på med leendet och bort med det tråkiga. Men det syns igenom alldeles för ofta nu för tiden. Jag tycker inte om det.

Jag har så mycket jag vill få ur mig, men som jag inte kan få ur mig eftersom jag inte vet vem jag ska prata med.