Har fått tillbaka mina ångestattacker. Märks tydligast på mitt ytterst dåliga temperament och korta stubin. Tårarna som hela tiden ligger och trycker bakom ögonlocken och andingen som blir allt för jobbig ibland.

 

Begravningen var iallafall fin. VÄLDIGT känsloladdad. Fina Kajsa läste upp ett fint tal som hon skrivit tillsammans med sina syskon, och jag är så stolt över dem. Alla tre. Nej, alla fyra. Farbror är jag också stolt över. Älskar dem alla så otroligt mycket.

 

När ceremonin vart slut åkte vi ut till ÖL-by och hade en väldigt mysig dag trots omständigheterna. Det blev en sådan dag som Ina hade velat att vi skulle ha. Prat om fina minnen, leende och allmänt att vi bara njöt i varandras sällskap allihop. Underbara familj. Vet inte vad jag skulle gjort utan någon av er.

 

Faster, jag lovar att jag ska ta hand om dem så mycket jag kan och ändå lite mer än så, nu när du inte längre kan.. Jag lovar dig. Vi har varandra att stötta oss mot, och allt det är tack vare dig. Jag hade inte haft mina fina kusiner, och farbror utan dig. Bästa Ina.

 

<3