Lovade ju att jag skulle skriva lite uppdateringar om vad som har hänt de senaste åren. Insåg rätt snabbt att det lättaste blir att dela upp det lite. Så här kommer första delen, och den tänkte jag tillägna en av världens finaste människor - min baby(!) och vårt liv tillsammans..

 

Vi lärde alltså känna varandra för över 5,5 år sedan. Om två dagar har vi varit ett par i 5 år. FEM ÅR!! Fattar ni? Alltså det är ju typ en femtedel av mitt liv.

 

Mellan oss har allting varit väldigt enkelt redan från början. Har nog skrivit lite om detta innan, men ska jag väl dra allt så kan jag likagärna börja från början va?

 

När vi lärde känna varandra så var det i princip bara i festsammanhang som vi träffades. Ni vet, det där klassiska med killen som försöker få en i säng på fyllan? Well, det fungerade inte. Haha. 

Han flyttade några månader senare in i en lägenhet som fanns på gården precis ovanför mig, och fortsatte då att jaga om att vi borde träffas och umgås. Detta var då något som jag var intresserad av, men samtidigt var jag väl lite rädd. Efter några veckor så slutade det iallafall med att jag vandrade hem till honom på kvällen för att kolla på en film. Detta slutade med att vi låg vakna i flera timmar och pratade och skrattade. 

 

Därefter började vi träffas oftare och oftare, och det tog inte många månader innan jag i princip enbart hade min egen lägenhet som någon sorts förvaring av mina möbler och kläder haha. 

 

På nyårsafton mellan 2011-2012 så säger Robin, ca kvart i 12 - Vill du inleda året med att bli min flickvän? Kan ju säga att fjärilarna dansade vilt i magen, och sedan dess har det varit vi.

 

Efter bara några månader så insåg vi väl båda två att vi i princip redan bor tillsammans, så det var kanske dags att finna något lite större? Sagt och gjort, och september 2012 blev vi officiellt sambos på riktigt i en fin 3a på Norra Husensjö. 

 

Vi hade väl kanske lite motgångar och där var en lite jobbig period fram emot nyår, men vi tog oss förbi det och har stått säkrare än någonsin tillsammans sedan dess.

 

Jag vet inte hur jag ska kunna förklara min kärlek till denna människan. Vi har varit med om såååå otroligt mycket tillsammans. Sorg, kärlek, glädje, ilska, depression.. Men vi har tagit oss igenom det tillsammans och ingen kan vara lyckligare över det än vad jag är. Det är helt magiskt att kunna säga att jag vet med all säkerhet att en annan människa älskar mig precis lika högt som jag älskar honom.

 

Vi har bråkat ordentligt 2-3 gånger under alla dessa år. Utöver det har vi såklart blivit lite småtjuriga på varandra, men aldrig mer än så. Vi vet precis vart vi har varandra, vet precis hur den andra tänker och fungerar, reagerar och agerar. 

 

Nu har vi i tre år bott på min svärfars gård, och vi trivs! Började i ett relativt litet hus här, men bytte med Robins farmor för 1,5 år sedan. Har sedan dess hållt på med renovering i precis varje rum som finns här, inklusive utsidan av huset. Detta har såklart varit ganska påfrestande för oss som par, men vi har fått det att fungera och jag är så glad att det är just denna mannen jag lever med.

 

Den 19 januari är det även 2 år sedan vi förlovade oss! Giftermålet kommer någon gång i framtiden, men det är inget vi direkt har börjat planera ännu.

 

Något jag inte har skrivit om än, har varit viktuppgången vi båda har varit med om. Det blev ganska mycket för oss båda två, och vi har i omgångar försökt för oss själva att tappa dessa kilo igen. Något som inte riktigt har fungerat för någon av oss. Men för ca 6 månader sedan så satte vi igång på riktigt och det har gett oss riktigt bra resultat. Detta är något som jag kanske skriver om i ett annat inlägg lite senare.

 

Jag skulle kunna sitta och skriva om Robin och vårt liv tillsammans i en hel evighet, men då skulle nog tillochmed jag själv tröttna på att läsa tillslut. Så för att avrunda även detta inlägg, så säger jag såhär:

Jag har helt rätt liv, med helt rätt människor runt mig, och jag vet inte vad jag skulle gjort utan Robin. När vi lärde känna varandra så var jag en relativt tillbakadragen människa som inte hade så värst mycket skinn på näsan. Detta är dock något som han har lyckats locka fram. Idag är det inte riktigt lika lätt att trampa ner mig om vi säger så. Jag har hittat världens finaste människa att spendera mitt liv med. En dag ska jag bära hans efternamn, och en dag står vi med våra fina barn tillsammans som en familj.