Och här sitter jag, ännu en natt, utan att ens ha försökt sova.
Jag brukade längta tills jag skulle sova. Mina drömmar var mysiga, det var i dem jag fick glömma verkligheten för ett tag och allting gick som jag ville att det skulle gå. Nu är det tvärtom. Varje natt drömmer jag om saker jag inte vill se framför mig.

Det där är min lilla egna värld, och för första gången på flera år har jag börjat drömma mardrömmar igen. Inte okej!

Är jag förresten ensam om att tro på att drömfångare faktiskt fungerar? Iallafall fram tills de inte fungerar längre.