Kärlek kommer i många olika storlekar och olika format.

Kärleken till sin familj, kärleken till sina vänner, släktingar, djur, prylar. You name it.

 

Men de är alla olika. Precis lika olika som alla personligheter man kan älska, är alla olika kärlekar till dem. Därför är det så svårt att förklara en kärlek till någon.

 

För, även om vi alla älskar någon eller något, så är det på olika sätt för varje person.

 

Orden "jag älskar dig" är iallafall för mig, väldigt starka ord. En del säger dem knappt till någon alls, andra säger dem till en person de känt i en dag. Jag säger dem till dem personer jag känner att det stämmer in på, dem människor jag känner har förtjänat min respekt och kärlek.

Men jag dömer ingen av de människor som gör något av det andra. Det är ju trots allt något som alla ser olika på. Alla kan inte ha samma värderingar, samma tycke och tanke om allting. För tänk så tråkig världen skulle vara då?

 

Jag är så stolt och glad över alla fina människor jag har omkring mig, alla människor som ju faktiskt på ett eller annat sätt har format mig, gjort mig till den jag är idag. Även om jag i grund och botten är samma lilla tjej som jag var när jag var 8, så är det ändå många saker som jag tänker eller gör, som jag aldrig skulle gjort när jag var liten. Och det är väl just också för att alla människor vi träffar påverkar oss. Ibland negativt och ibland positivt.

 

Om det så bara är en person som går förbi dig och ger dig världens leende, så påverkar ju även detta dig. Det är svårt att undgå att le tillbaka, och när du ler så blir du ändå lite glad inombords, även om hela dagen i allmänhet kanske är en riktig skitdag.

 

Pratade med min mormor i telefon i förrigår, och när vi lagt på så insåg jag hur lyckligt lottad jag verkligen är. Och detta inlägg tillägnar jag alla dem nära och kära i min närhet. Ibland är jag dålig på att uttrycka det, och därför tänker jag skriva ner det här.

 

Det är inte alla människor som kan säga att de har en familj som ställer upp för en i vått och i torrt.

 

Mina fina, underbara föräldrar som alltid vill ge mig och min lillebror det allra bästa. Jag minns att min pappa sa till mig en gång "jag hade inte alla möjligheter när jag var liten, och jag bestämde mig för att när jag får barn, så ska mina barn ha alla möjligheter i världen." Och just detta har de båda gett mig, både mamma och pappa. Det är inte många personer jag vet som verkligen kan prata om allt med både sin mamma och sin pappa. Men det kan jag.

Lillebror, för det mesta är du en jävla pain in the ass, men vi har allt en speciell relation du och jag. Ibland önskar jag bara att jag kunde banka in lite vett i huvudet på dig, men det kommer väl en dag det med. Du är underbar, och jag önskar du kunde se dig själv genom mina ögon. <3

Mamma, min fina mamma. Som vi har bråkat. Men oftast bråkar vi så väggarna skakar, och fem minuter efter är vi lika goda vänner igen.

Och pappa, min alldeles egna Tarzan. Tror vi har bråkat två gånger under alla åren jag har levt, and that's it.

Det är just här jag menar att det är svårt att förklara det här med hur mycket man älskar någon. Hur ska jag någonsin kunna sätta ord på hur mycket alla saker mina föräldrar gjort för mig, faktiskt betyder för mig? För det finns inga ord i denna värld som kan beskriva min kärlek till mina föräldrar. Det är tack vare dem jag ens kan sitta här och skriva detta idag. Det är tack vare deras hjälp och stöd som jag har kunnat komma så långt som jag har gjort. Om jag någon gång skulle säga till någon att de är min värld, så är det mina föräldrar och de barn jag förhoppningsvis en dag kommer få. Djupare än så kan jag inte förklara det.

 

Sen har vi min fina mormor. Det finns heller inga ord som kan förklara min kärlek till henne. Alla somrar jag har spenderat tillsammans med henne som liten, under hela min uppväxt har hon varit min bästa vän. Hon har lärt mig så mycket som ingen annan kunnat, och visat mig så mycket som jag alltid kommer ha nytta av i livet. Så mycket kärlek, och världens största hjärta. Det finns ingen annan, ingen som är som min mormor. Och som jag sa till henne, så längtar jag till den dagen kommer då jag får mina egna barn, för jag är helt hundra på att de kommer älska henne lika mycket som jag gör!

 

Faster, farbror, kusiner. Ina, Lars-Gunnar, Kajsa, Wilmer & Frida. Var ska jag börja?
Faster, ... om 4 dagar har det gått ett halvår sedan du lämnade oss. Kan du förstå det? 6 JÄVLA MÅNADER. Och en del av mig väntar sig fortfarande att du ska komma in i köket i Östra Ljungby med världens leende och lycka. Alltid så glad. Alltid så välkomnande. Men du ska veta en sak, där uppe där du sitter.. Vi tar hand om varandra. Jag vet att du aldrig var rädd för att det skulle gå åt det andra hållet, men jag lovar dig att jag kommer försöka allt jag kan att ta hand om dina barn, mina underbara kusiner. Och sen har de ju trots allt världens starkaste pappa. Han är, precis som du, en människa med ett så stort hjärta att det logiskt sett inte borde få plats i bröstkorgen.

Ni två tillsammans har fått tre helt underbara barn, och tack vare er fick jag världens finaste kusiner. De har verkligen tagit efter er, och jag är så STOLT över dem alla tre. Och det vet jag att du också är. De kommer alla tre att komma långt, riktigt långt. Och jag älskar er, alla 5. <3

 

Robin.. Var ska jag börja? Jag vågar knappt börja för jag vet att jag inte kommer kunna sluta. Det finns så mycket jag älskar med dig, och säkert minst lika många saker som retar mig. Okej, nu ljög jag. Det är nog fler saker med dig som retar mig faktiskt....
NÄÄÄÄ, du är min prins, min framtid och pappan till mina framtida barn. Du är den första jag någonsin på riktigt har kunnat se en framtid med, där jag kan föreställa mig hur det kommer se ut om några år. Och jag älskar det!

Ibland tänker jag tillbaka på hur vi träffades.. Egentligen var nog alla odds emot oss, vem kunde tro på riktigt att vi skulle sitta där vi är idag? Många av våra vänner påstår att de sett det redan från första början, att trots att vi inte tyckt det själva så har de sett att det kommer bli vi en dag.
Men aldrig kunde jag väl tro att vi två skulle passa ihop? Vi var ju så olika. Som från två helt olika världar..

Men kanske är det just det som gör att vi passar så bra ihop. Och i många saker är vi så mycket mer lika än vad vi kunde trott. Jag älskar dig, och jag tror inte att jag någonsin kommer kunna få dig att förstå hur mycket jag faktiskt älskar dig. I've found my happy ever after. <3

 

Det är inte heller alla som kan säga att de har de där äkta vännerna. Vänner som de vet till 110% att de alltid finns där. Idag är det väldigt många som säger "du är min bästa vän." utan att verkligen veta vad de där orden betyder. Jag har en handfull riktiga vänner. Och jag har en person som jag vet att jag aldrig kommer att förlora. Min syster.

 

Jag kallar inte Josefin för min syster för att jag tycker det låter bra, eller för att vän inte räcker. Jag kallar henne för min syster för att hon är det. Punkt slut. Vi bråkar som systrar, vi tänker som systrar, vi skrattar som systrar, vi delar som systrar. Och vi har båda två inte bara ett par föräldrar, utan två.

Det finns ingen som har funnits där för mig så mycket som hon har. Det finns ingen annan som har gjort mig så ledsen eller arg som hon har. Inte heller någon som har gjort mig så glad som hon. Vi har varit med om så många saker som skulle få vilken vänskap som helst att bryta. Även detta är en anledning att inte kalla henne för en vän. Det är ett systerskap.

Jag älskar dig, en miljon varv runt jorden och sen tillbaka igen. Systrar för alltid, som det så fint står i våra halsband.

 

Petra. Var ska jag börja med dig då? Du är den mest sjuka, underbara, härligaste människan jag känner. Jag älskar att skämta och skratta med de andra, men med dig... Det finns inga ord för vad vi kan hitta på! Även du och jag har varit med om så mycket tillsammans att vi logiskt sett kanske inte borde vara vänner idag. Men du är en sån där person som jag alltid vet att jag har. Ibland kanske vi båda tar det lite grann för givet, men vi vet också att vi inte behöver prata varje dag för att vi ska kunna kalla oss vänner. Jag har så många minnen med dig, och nästan vartenda ett av dem får mig att gapflabba. Jag tror inte det varit en enda gång när jag umgås med dig, som vi inte har vikt oss och dubbla på golvet och skrattat så vi nästan kissat på oss. Aedt, Betd, Cedt..... Remeber? :D haha. Åh. Nu inser jag hur mycket jag verkligen saknar dig, och snart är det dags för oss att skita i den där jävla stressen och ta lite tid för varandra. JAG ÄLSKAR DIG!

 

Anya, lilla Anya. Vi har också varit med om en hel del tillsammans, och trots det står vi här idag, starkare än någonsin. Men det är ju trots allt det man kallar äkta vänskap, right?
Jag vet att om jag skulle ringa dig mitt i natten för att något var fel, så hade du varit hos mig inom tio minuter (mjaa, det tar kanske lite längre tid än det att köra från Ekeby, men ni förstår principen!)

Jag kan skratta med dig, jag kan gråta med dig, jag kan bråka med dig och lika snabbt bli vän med dig igen. Den som visste alla gånger vi har bråkat och hamnat i gräl med varandra över småsaker egentligen.. Men åh vad jag älskar dig. "Forever you, forever me, forever us."

 

Rebecka.. Du bara föll från ingenstans rakt in i mitt hjärta. Aldrig kunde jag tro att jag skulle få ännu en så underbar vän, genom att bli tillsammans med Robin. Men åh vad jag är glad för det. Jag älskar alla våra samtal från ingenstans som alla varar i mer än 30 minuter. Jag tror nästan det är omöjligt för oss att lägga på telefonen om det inte gått mer än så, eller? ;) haha. Jag har sagt det innan, men jag säger det igen. Jag är så glad för att du trilla in i mitt liv. Du är som en liten (ehm, stor) solstråle som bara lyser upp allting. Anledningen till att jag ändrade mig till stor var för att jag insåg att ingenting med dig är litet. Ditt hjärta, ditt skratt, din ärlighet, din kärlek och din utstrålning. Man kan inte vara i närheten av dig och samtidigt vara ledsen. Det går bara inte. Du kan få de mest gråa dagar att bli mycket finare. Du är en helt underbar person, och jag älskar dig, SÅÅÅ mycket. Finaste, bästaste, underbaraste becks! <3

 

Shit... Det här blev myyyyyycket längre än jag trodde det skulle bli från början. Men när jag väl börjar skriva så kan jag inte sluta.
Det finns såklart fler människor i min närhet som jag älskar miljoner gånger om, men skulle jag skriva ett stycke om er allihop så skulle det här nog inte ta slut på ett bra tag. Men jag vet att ni vet vilka ni är. Och som sagt, jag älskar er också.

 

Tanken med detta inlägget var egentligen från början bara att skriva lite allmänt om vad kärlek är för mig. Men som vanligt kan jag inte hålla ett så stort ämne till ett kort inlägg haha.
Tvekar ju förvisso på att det är speciellt många som läst igenom allt, men det spelar ju mindre roll. Skriver det här trots allt för mig själv.

 

Ta aldrig dina nära och kära för givet. En dag kan det vara försent på riktigt och inget ni gör kan vrida tillbaka tiden. Berätta hur ni känner. Om det så bara är att en person gör er glad, BERÄTTA DET. Jag har på senare tid fått höra av många hur glada de blivit av det allra minsta.

Så om inte för er egen skull, säg något snällt för att göra någon annans dag kanske iallafall lite bättre.