Och här sitter jag, ännu en natt, utan att ens ha försökt sova.
Jag brukade längta tills jag skulle sova. Mina drömmar var mysiga, det var i dem jag fick glömma verkligheten för ett tag och allting gick som jag ville att det skulle gå. Nu är det tvärtom. Varje natt drömmer jag om saker jag inte vill se framför mig.

Det där är min lilla egna värld, och för första gången på flera år har jag börjat drömma mardrömmar igen. Inte okej!

Är jag förresten ensam om att tro på att drömfångare faktiskt fungerar? Iallafall fram tills de inte fungerar längre.

Sitter och kollar runt på lite olika sidor. Sedan jag fick jobb har mitt självförtoende stärkts en del och jag känner bara att jag vill komma hemifrån och börja leva mitt eget liv, stå på mina egna ben. Just nu hoppas jag verkligen på ett fast jobb så att jag kan börja leta lägenheter på riktigt. Känns lite tidigt att börja leta speciellt seriöst redan nu, men kollar lite gör jag iallafall.

Det är rätt sjukt så snabbt det går egentligen. För bara några månader sedan kändes det som att jag alltid skulle vara ett barn, ungdom liksom. För första gången känns det som att jag håller på att bli vuxen på riktigt. Tanken skrämmer mig lite, samtidigt som det är en enormt häftig känsla.

Tänk bara, julafton 2010 kanske firas i min helt egna lägenhet! Åh, pirr.
Men ska väl inte få upp förhoppningarna alldeles för mycket, saker brukar gå fel när allt känns bra. Men hoppas kan jag iallafall göra.
Jag har jobb, jag har vänner och jag har en underbar familj. Visst hade det varit mysigt med någon att få krypa ner i sängen med och bara mysa, någon som är en bästa vän & pojkvän, men det kommer det med en dag... när jag känner att det är något jag vill lägga tid på igen. Känner man så, så är det ingen idé att försöka sig på ett förhållande.

Ah. Jag är lycklig just nu. Låt det hålla i sig.

Sitter i mitt galet mysiga rum och bara njuter av tillfället en stund. Det är magiskt vad mycket lite levande ljus kan åstadkomma egentligen.

Och det är underbart vilken glädje som spolas igenom mig när jag tänker på mina vänner. Efter allt som hänt sedan början av 2008, har jag lärt mig vilka som faktiskt umgås med mig för den jag är. De fick stå ut med mycket skit, men (och detta säger jag gång på gång, för att det är ofattbart för mig) ändå står de kvar vid min sida. Det är inte många, men det är dem jag vet att jag har kvar i vått och torrt.
Kärlek lyfter en på magiska höjder, visst gör den det. Men vad är kärlek egentligen utan några vänner omkring sig? - Ingenting.

Så, som sagt.. jag sitter bara och njuter av tillfället.

Just nu verkar det som att fredagen kommer bli en repris av utgången för några veckor sedan. Millan, Juffie, Anya & Filla. Glädje!

Nu ska jag se om jag kan hitta något roligt att kolla på, annars går jag minsann och lägger mig tror jag.